Är i Sverige igen. Att lämna USA var det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Lämna alla som jag älskar, lämna livet som jag levt i ett år och avsluta mitt år som utbytesstudent. Jag grät i princip ett dygn i sträck. Hade underbara vänner som följde med mig till flygplatsen klockan sju på morgonen för att vinka hej då. Grät på flygplatsen och tårarna slutade inte rinna förän flera timmar senare. Mannen som kollade mitt boardingpass i Aspen kollade på mig och sa: "Don't cry, it can't be that bad". Jag nickade och sa thank you men inom mig tänkte jag att jo, det kan visst kännas såhär dåligt.

Efter en otroligt jobbig hemresa med många timmar i ett flygplan kom jag äntligen hem. På flygplatsen i Umeå stog mig underbara familj med en skylt där det stog Välkommen hem My. Där stog hela familjen plus en av mina bästa kompisar och hennes pappa. Det var en underbar och konstig känsla att se alla igen. Min väskor kom fram och fick ta i med alla mina krafter för att lyfta ner dem från bandet, 23 kilo var för de två stora resväskor jag hade!

Väl hemma var det underligt. Jag la märke till saker som jag inte gjort förut. Som att regestreringsnummret på bilregistreringsskyltarna är väldligt stora jämfört med Colorados, lysknapparna släcks åt fel håll, handfaten är så låga, bilarna är så små, man äter middag på bestämda tider, luften är väldigt fuktig och texten som översätter engelska program är bara irriterande eftersom de översätter fel.

Även fast det var mycket som var annorlunda var ändå mycket precis som jag lämnade det. Det känns skönt att vara hemma, men det känns konstigt att allt står kvar precis som man lämnade det. Jag har utvecklats så otroligt som person så det känns som att allt ska vara så annorlunda. Det känns nästan som att jag vuxit ur staden jag lämnade för ett år sen. Jag kan knappt tro att jag är hemma. Det känns så himla overkligt. Min hjärna är fortfarande i USA och jag tänker fortfarande på engelska. Men detta ska nog gå bra, jag behöver bara tid.

Fått lite frågor också. Några frågade hur det kommer bli mellan mig och min pojkvän. Det var såklart svårast att lämna honom och jag saknar honom så enormt och tänker på honom varje sekund. Vi ska iallafall stanna tillsammans och han ska försöka komma och hälsa på i slutet av denna sommar =D


I love you