En extremt dålig dag blev genast helt underbar när mina värdföräldrar sagt att jag fått brev!

1. Jag får aldrig brev i USA.
2. Om jag nu får det, är det från YFU, vilket inte är så spännande, får mest information som jag redan vet om.

Denna gång var det inte från YFU. Det var från den bäst vännen någonsin. Cecilia! Hon hade tagit sig tid och skrivit ett långt brev till mig och sedan skickat det via post!

Ni som inte bor i USA vet inte hur extremt svårt det är att skicka post här. Först måste man ta sig tid och ork till att skriva förhand, sen måste man köpa ett vykort (måste ha skjuts till affären) sedan måste man posta det (måste fixa skjuts till postkontoret, nej de har inga brevlådor alls här). Tyvärr kan man inte slå dessa två flugor i en smäll eftersom man måste ha tid att skriva brevet också.

Jag ville bara säga tusen tack till Cecilia som är helt underbar! Du gjorde mig hur glad som helst och piggade upp min kväll! Jag är glad att även fast vi båda är på helt olika ställen och har helt olika liv, att vi ändå hållit kontakten så bra och jag kan knappt vänta tills i sommar då vi ses igen!