Igår gjorde jag mitt nationella skrivprov i engelska! Jag trodde vi skulle få skriva en berättelse eller liknande, men gissa vad den handlade om?

Vi skulle skriva ett brev till en lägenhetsfirma som hyrde ut lägenheter i en stad som heter Edinburgh i Scotland. Vi skulle skriva som att vi skulle åka iväg och studera/jobba ett år där och vi ville hyra en lägenhet. Exakt samma situation som jag är i nu! Jag ska ju också åka iväg ett år till ett främmande land, så jag har nyss skrivit ett liknande brev på engelska så jag i princip nästan kopierade lite av det jag kom ihåg att jag skrev i mitt brev till USA :)

Jag tyckte det gick väldigt bra och jag hoppas jag får ett bra betyg!

Nu är det två dagar kvar till maj då jag troligtvis får reda på min placering! Det börjar bli riktigt nära nu! Jag håller på att förbereda mig på att det kommer bli bra var jag än hamnar, även om det är svårt.

Nu är det dryga 3 månader kvar tills jag ska åka! Jag kan inte fatta att tiden gått så fort! I sommar ska jag försöka tjäna ihop lite fickpengar. Tyvärr fick jag inte något av sommarjobben komunen i min stad delade ut, så jag får skaffa själv! De pengar jag äger räcker inte för tillfället så jag verkligen måste tjäna mer pengar. Jag hoppas verkligen det löser sig! Längtar till sommaren då jag ska umgås mycket med de jag håller nära innan jag åker!

Nu när jag lärt mig staterna någorlunda har jag tänkt sätta igång med förkortningarna! Min kompis blir alltid så irriterad när jag skriver ut hela statnamnet när vi chattar, men jag kan ju nästan inga förkortningar! Det ska jag plugga in :)

Nu är det sjukt nära till maj då jag förmodligen ska få reda på min värdfamilj och placering! Är inte inne i min utbytesmainia än, så tänker inte så jättemycket på mitt år just nu, men det går i vågor. Jag kommer nog bli mer spänd och nervös senare! Jag hoppas jag kommer på något bra ställe!

Snart kommer jag!







Förresten! Följ gärna min blogg med bloglovin!
Följ min blogg med bloglovin

När du kommer hem till Sverige, måste du gå om ett år då?
Svar ja. Tyvärr måste alla som gör ett utbytesår "gå om" ett år, dvs. gå om det år man gått i ett annat land. Jag tror alla utbytesstudenter måste gå om ett år, jag är lite osäker om det ingår i gymnasieprogrammet International Bacculerate, men det lättaste är att fråga en studievägledare på din skola. Detta betyder inte att man bara kan skita i skolan borta i USA, min organisation (bland många andra) kräver att alla utbytesstydenter har minst C (G) i alla ämnen, annars finns det risk för att man skickas hem.

En av de stora anledningarna till att jag tvekade så länge var just den haken att man var tvungen att gå om ett år när man kom tillbaka hem. Ett extra år i skolan med de som är ett år yngre än mig och sedan se min gamla klass ta studenten medan jag har ett år kvar kändes inte så jättepeppande.

Men jag har bestämt mig för att detta är något jag vill uppleva just nu och jag tänker ta chansen! Alla som åkt säger att det var värt att gå om och någon sa till och med att han/hon var villig att skippa studenten för att ha gjort ett utbytesår. Jag säger inte att detta gäller för mig, men jag ska göra det bästa av mitt år!

Läkarundersökningen gick bara bra. Jag fick säga om jag hade haft några sjukdomar och fick även mitt blodtryck, puls och några småsaker kollad. Det gick på mindre än en halvtimme och kostade 750kr. Skickade in pappret till YFU i onsdags, vilket innebär att ALLA papper nu är inskickade!

Nu är det bara att vänta... Börjar bli både nervös och orolig över var jag kommer hamna men hoppas på det bästa och försöker se det positiva i allt! Alla säger att man inte ska ha några förväntningar, men det är omöjligt! nu väntar jag spänt på att få reda på var jag ska hamna vilket borde vara någon gång i början av maj!
Längtar!

Fick ett brev av YFU idag! Trodde först jag hade fått min placering men det visade sig vara om min stipendiumansökan för goda studieresultat jag ansökte till. Tyvärr stog det att jag inte fått det. Såklart att jag blev besviken, jag hade lagt ner väldigt mycket jobb på min ansökan, men jag får gratulera vem som än vann det!

Nu väntar jag bara på min placering och att jag ska till läkaren imorgon för läkarunderskötning!

Håller på att kolla in olika stater för fullt! Åh, jag vill veta var jag ska hamna! Google Earth är min bästa vän just nu:P Tog även den andra Hepatit B sprutan idag! Det gick bara bra, gjorde lite ont men det får jag leva med ;)

Ett tips för er som vill lära sig mer om de olika staterna och att vara utbytesstudent över huvud taget så rekomenderar jag gamla forumet hos utbytesstudent.se! Det är verkligen super och där står det hur mycket som helst och det finns mycket rolig läsning!

Hittade ett roligt spel om USA's stater. Hur många stater har du koll på och vet du var de ligger?
Spela spelet och testa dina kunskaper! Jag måste definitivt plugga på lite, fick 16 av 48...

Spela!
http://www.pibmug.com/files/map_test.swf

Jag älskar texten i denna låt. Den passar perfekt för mina tankar om ett utbytesår.

I'll spread my wings and I'll learn how to fly
I'll take a risk
Take a chance
Make a change
And breakaway

Kan man göra delstatsval med YFU?
Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag valt att inte göra delstatsval. Saken är den att jag tror man kan göra reigionsval, men inte delstatsval. Jag tror alltså man kan välja ett speciellt område som inehåller olika stater om man vill, men jag tror inte man kan välja en specifik stat. Mer info finns säkert på YFU's hemsida. :)

Många kan tänka sig undra varför man kommer på tanken att bli utbytesstudent. Hur man riskerar att lämna allt och alla i ett helt år.

Första gången jag fick höra talas om att man kunde bli utbytesstudent måste ha varit 2-3 år sedan. Då tyckte jag det lät hur kul som helst men tänkte inte så mycket mer på det. Det var i samband med att min kompis skulle åka som jag började fundera på att åka på allvar. Jag pendlade väldigt länge mellan att åka eller att inte åka. Det som främst höll mig tillbaka var frågor som;

Vågar jag lämna familj, vänner och mitt liv här i ett år? Orkar jag "gå om" ett år här hemma med de som är ett år yngre? Kommer jag orka se mina klasskompisar och jämnåriga ta studenten medan jag har ett år kvar i skolan?

Jag ältade dessa frågor i mitt huvud väldigt länge innan jag tillslut bestämde mig. Jag ska våga. Jag ska ta steget. Detta är en once in a lifetime experiance och jag vill uppleva den. Visst, jag måste gå om ett år och gå med de som är ett år yngre, men vad gör det egentligen? Jag lär känna nya människor och mina gamla klasskompisar går fortfarande på skolan så jag kommer fortfarande träffa dem. Även fast jag ligger ett år efter minan jämnåriga kommer alla ändå splittras när vi slutar gymnasiet. Vissa reser utomlands, vissa fortsätter plugga och vissa gör ingenting. Jag har bara ett år extra på mig att bestämma mig vad jag vill göra efter gymnasiet och det ser jag som något positivt.

Visst kan jag inte veta nu hur mitt år kommer att bli, men jag hoppas att det blir ett av de bästa åren i mitt liv som många beskriver att sitt utbytesår blir! Allting har inte varit solklart angående mitt år i USA. Det finns såklart stunder då jag tvekat och tänkt; Vad fan håller jag på med? Varför lämna tryggheten här hemma för att åka ensam till ett land där jag inte känner en själ?

Jag tror tvekan och osäkkerhet är en del av processen och som finns i alla blivande utbytesstudenter ibland. För det mesta är jag väldigt positiv till att jag ska åka och jag ångrar absolut inte mitt val. Jag ska göra mitt år till det bästa någonsin!