Ny blogg!

Mitt utbytesår är över för länge sedan, men nu flyttar jag till USA istället!
 
Läs om min sommar i USA med pojkvän och vänner här: www.myiusa.blogg.se!
 
Tack för att ni läst denna blogg! Den kommer nog ligga uppe ett tag ändå så att jag hinner spara ner den som minne och om någon utbytesstudent vill läsa.

Kärlek handlar inte om att träffas varje dag och tillbringa varenda liten miljondels sekund tillsammans. Kärlek handlar om att kunna vara tusentals mil från varandra och fortfarande älska varandra

USA var underbart på alla sätt. Det kändes som att komma hem igen. Även fast hemma i Sverige alltid kommer vara hemma så känns det som om jag åker till mitt andra. Att se min pojkvän var som ni säkert förstår det mest underbara, härliga på hela resan. Jag bodde hos honom under hela tiden och träffade kompisar på dagaarna då han jobbade.

Jag hälsade även på i skolan vilket var en väldigt underlig känsla. Vissa sprang fram och kramade mig och var väldigt överrraskade men glada över att jag var tillbaka. Träffade några av lärarna, men det är svårt att hinna träffa alla när skolan pågår som vanligt, de har ju som sagt bara fem eller tio minuters rast. Det var roligt att se alla igen och jag tror många blev förvånade över att jag var tillbaka så snart, jag åkte ju trotsallt hem i Juni och det var bara knappt fem månader emellan resorna. Jagär otroligt stolt över att jag lyckades skaffa ett jobb och samla ihop pengar och betala resan helt själv, det är underbart när man kan använda sina pengar på något man verkligen vill.

Nu räknar jag ner dagarna till i början av Mars då jag ska åka på praktikvecka på ett litet klubbhus i Carbondale, platsen är redan fixad och boendet är såklart hos min pojkvän.

Vackra Colorado. Detta är utsikten några meter bakom min pojkväns hus.

Future Plans

Fin bild! :) Bor förresten i Delta, inte så långt ifrån där du bodde innan och jag ÄLSKAR det. Ska du flytta tillbaks dit sen eller ska han flytta till Sverige? Om ni pratat om framtiden.

Tack! Åh, vad roligt att du också är i Colorado! Har varit i Delta och det är superfint där, vad roligt att du trivs :) Vi har såklart varit inne på framtiden, men vi försöker ta en dag i taget. Just nu har jag två resor inbokade till USA, en nu om några veckor och sen en i Mars, så detta år blir det mycket att resa emellan. Eftersom jag två år kvar på gymnasiet ännu (går tvåan nu) så är min pojkvän sugen på att komma hit nästa år och plugga, men vi får se hur det blir med den saken.

Det skulle såklart vara helt perfekt om han kom hit under mitt sista år på gymnasiet, men vi har absolut inga planer än, vi får se vad som händer och ta det som det kommer :) Men efter gymnasiet (om vi nu fortfarande är tillsammans) vill jag jättegärna flytta dit och kanske gå på college eller jobba. Jag vet iallafall att jag vill utomlands efter gymnasiet, se världen lite :D Tack för din fråga, har du eller någon annan fler frågor, fråga bara på!

Vi två på en nattklubb i min stad (han var även överlycklig över att kunna visa upp sitt leg och
att äntligen komma in nånstans och kunna köpa öl) haha det är ju 21 i USA ;)

Someone like you

Jag vet att jag inte skriver här så mycket längre, men det är för att det här var tänkt att vara en USA-blogg, så jag uppdaterar helt enkelt när någonting händer kring USA :)

Nu är jag nämligen påväg tillbaka! Jag kommer att åka till USA och stanna där från den 21 Oktober till den 6 November! Jag tar alltså ledigt från skolan en vecka och är sedan där under höstlovet. Jag kommer att bo hos mig pojkvän och jag kan knappt vänta tills vi ses igen, jag saknar honom något så enormt!

Tiden när han kom och hälsade på mig i Sverige var underbar, det går inte att beskriva med ord hur lycklig jag var när han var här och hur mycket jag önskar att vi två bodde på samma kontinent, i samma land, i samma stad. Men nu gör vi det bästa situationen och det funkar hur bra som helst men det här med långdistans. Vi pratar varje dag och skypear när det finns tid. Vill man så går det.

I love you.

Love has no distance

5 days. I haven't seen you in two months but in five days I will finally see you again. Five days until I am waiting for you to arrive at the airport here in Umeå. It still feels so unreal but I can't wait to see you baby, I love you so much.


Don't ever regret anything that ever made you smile

Det ramlade in lite frågor efter frågestunden och självklart kan jag svara på dem också :)

Jag har en kanske lite konstig fråga, men hur mycket betalade du när du var där?
Eller snarare vad betalade du för och vad betalade din värdfamilj för?
Jag och min familj betalade alla avgifter organisationen krävde, sedan fick vi betala flyg och visumkostnader också. När jag sedan kom till USA fick jag låna en mobil av min värdfamilj som de betalade räkningen för (ca. 10 dollar i månaden för gratis sms och samtal). De lagade ju självklart middag och sånt som jag inte fick betala för, men sedan betalade jag i princip allt själv. Kläder, hygienartiklar, skollunchen.. Det var några saker de bjöd på som mitt skipass och de köpte tvättkorg och sånt till mitt rum, men annars var det jag som fick betala vilket jag tycker är helt rättvist. Det är ju ungefär det jag betalar själv hemma.

Jag ska åka som utbytesstudent till usa nu i sommar :) Jag har en fråga: Skulle du inte kunna skriva ner pledge of allegiance här på bloggen? Haha skulle vilja lära mig den så att jag är förberedd ;)
Vad roligt att du ska åka iväg, lycka till! The Pledge of Allegiance kommer du lära dig uttantill på en vecka eftersom de flesta skolor ställer sig upp med handen på hjärtat och säger den varje morgon, jag kan den fortfarande som rinnande vatten. Men om vill tjuvträna går den så här:

I pledge allegiance to the flag,
of the United States of America,
And to the republic, for which it stands,
One nation, under God, indivisible,
with liberty and justice for all

Kommer du att hålla kontakt med din värdfamilj?
Jag hade en väldigt bra värdfamilj och jag är enormt tacksam över att de öppnade sitt hem för mig och lät mig bo där och bli en del av deras familj under nästan ett år. Vi hade dock saker vi inte var helt överräns om som gjorde saker svårare, men jag hoppas ändå jag kommer hålla kontakten med dem.


Jag, Kaden, Feenagh och Hunter före prom. Miss you every second.

Dream Big

Det känns som att USA var en enda stor dröm. Här är allting precis som det var innan jag åkte. Det är som att tiden stått stilla. Visst, Umeå har några nya affärer här och var och staden har lagt på sig några byggnader, men annars är allting som vanligt. På ett sätt är jag glad att det är så, jag visste att det skulle vara så.

Eftersom jag har förändrats otroligt mycket på ett år trodde jag kanske att staden skulle ändrats också. De flesta jag pratat med ser inte att jag förändrats som person, visst jag kanske blivit mer öppen och min blyghet finns inte längre, men den största förändringen finns inuti mig. Jag har vuxit som person. Jag har tagit de svåraste besluten i mitt liv - helt på egen hand. Jag har funnit mig själv på många sätt.

Jag är även otroligt tacksam över att alla har varit så välkommnande när jag kom hem efter ett år i USA. Min familj som alltid finns där för mig, ni är underbara. Mina vänner som alltid står vid min sida, even after nine months apart, tusen tack, ni vet vilka ni är.

Jag kom ihåg när jag själv skulle åka iväg som utbytesstudent. I dessa tider väntade jag spänt på familj - faktum är att jag fick min familj i slutet av juni, alltså ungefär nu. Jag läste en massa bloggar och kunde på något sätt inte greppa att det snart var jag som skulle sitta där på andra sidan Atlanten i ett helt nytt land, i en helt ny familj, i en helt ny skola. Det gick liksom inte in i huvudet. Det var först när jag vinkade hej då till familjen på flygplatsen som det slog mig - jag skulle verkligen åka iväg.

Detta år blev inte alls som jag trodde. Det blev ännu bättre. Jag kan säga att det inte alls var en dans på rosor. Jag har aldrig varit så arg, gråtit så mycket eller haft så mycket känslor på samma gång i hela mitt liv som under mitt utbytesår. Men sammtidigt så har jag aldrig haft så roligt, skratta så mycket eller varit så lycklig som jag var under året i Colorado.

Det jag vill komma fram till är att jag vill uppmuntra alla, jag menar ALLA, att åka iväg som utbytesstudent. Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag trodde aldrig jag skulle uppleva så mycket som jag har gjort. Jag trodde aldrig jag skulle ändra min åsikt om så mycket som jag gjort. Och framför allt, jag trodde aldrig jag skulle möta så många underbara kompisar som jag gjort. Jag har gjort vänner för livet och jag har en annan stans på detta jordklot att kalla mitt andra hem. Alla ni som tror att ni inte klarar av det - det kommer ni göra!

What doesn't kill you make you stronger.

That is so weird

Det var några saker som jag hade vanor att göra som mina amerikanska vänner reagerade starkt på och som de tyckte var konstigt. Jag säger inte att allt detta är "äkta svenskt", vissa är kanske det, men det är också kanske vara mina personliga vanor. De tyckte det var konstigt att jag:

-Åt pannkakor till middag
-Hällde mjölken före flingorna
-Åt ketchup till spagetti och klöttfärssås
-Åt med kniv till ALLT
-Hade smör på mackan

Finns säkert fler saker, men det är de som jag kom på just nu :)


I miss you guys


It is not a good bye, it's a see you later

Tack för alla frågor och hoppas ni fick de svar ni ville! Om ni vill fråga något mer, tveka inte utan fråga på. Jag tycker det bara är roligt :)

Vad är det bästa respektive sämsta med Colorado?
Det bästa tycker jag nog är naturen. Vackra berg överallt! Det sämsta.. Det var en svår fråga, men jag måste nog säga "the Colorado weather". Det var för det mesta bra väder, men vad jag inte var vad vid och vad man blev smått irriterad på var att vädret ändrades bokstavligen på 15 minuter ibland. Jag var med om att det var strålande sol, 15 minuter senare haglade det och en halvtimme senare regnade det. Man visste aldrig vad man skulle ha för kläder för vädret ändrades hela tiden!

Kan du berätta lite mer om dina vänner från USA och din pojkvän? Ska de börja på college nu till hösten?
Jag hade tur och hittade verkligen bra vänner. Vänner som jag litade på och som jag kommer ha livet ut. Vissa var mer ytliga, men det var ändå vänner som jag hade otroligt kul med och som jag kommer sakna. Mina bästa vänner ornade ett surprise going away party sista dagen jag var där, vilket en massa av de som jag ville se innan jag åkte var på! Helt underbara vänner alltså.

Min pojkvän och jag träffades i skolan och vi firade 4 månader tillsammans i veckan. Att lämna honom på flygplatsen var det svåraste jag gjort i hela mitt liv, men vi är fortfarande tillsamman och mejlar dagligen. Har ringt honom ett par gånger också. Saknar honom något så enormt och tänker på honom hela tiden. Han ska försöka hälsa på någon gång och jag samlar pengar till att häsla på, så förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge innan vi ses!

De flesta av mina vänner som var seniors ska gå på college till hösten. De allra flesta gör det. Min pojkvän ska inte göra det dock. Han ska jobba hela sommaren och första terminen, sen ska han försöka söka in på ett college i Denver på vårterminen :)

Finns det saker som du gjort i USA som man egentligen inte fick göra av organisationen? Kan du inte skriva om det då?
Jag skulle helst inte vilja prata om det på bloggen, men förstår att du är nyfiken ;)

Måste man vara väldigt frammåt, och prata mycket osv för att kunna få vänner, var det svårt eller lätt?
Nej, man måste inte alls vara framåt för att få vänner i USA. Jag skulle klassa mig som ganska blyg innan jag åkte och jag fick väldigt många vänner! Man tvingas vara väldigt öppen och social i USA för att få vänner, men det kommer inte bli några problem. Ofta är folk väldigt intresserad av att du är från ett annat land och du får uppmärksamhet i början. Det gäller bara hitta rätt vänner och hålla hårt i dem :) Det var ganska svårt i början att veta vilka som var ens vänner, men det blev mycket lättare efter ett tag, det gäller bara att aldrig ge upp och ha tålamod!

Hur lång tid tar det att flyga till USA?
Från Stockholm tar det ca. 8 timmar till New York. Om du vill vidare i landet beror det helt på var du ska, men jag flög till Denver och det tog ungefär 4 timmar från New York.

Var det svårt med det engelska språket, och typ pratade de i USA långsammare med dig så du skulle förstå bättre?
För mig var det inte alls svårt med engelskan. Jag hade väldigt bra grundkunskaper, men även om man nu inte har det så lär man sig väldigt fort! Sverige i allmänt har väldigt bra engelska och man kan göra sig förstådd även om man inte kan språket perfekt. Visst, jag gjorde bort mig många gånger med att uttala ord fel och säga helt fel ord för fel grej, men det är bara att skratta med och lära sig av sina misstag. Det är inget att oroa sig över, språket är inga problem, man lär sig otroligt fort som jag sa.

Folk som inte kände mig pratade långsammare i början. Mest för att de inte visste om jag förstog antar jag. När de hörde hur bra engelska jag hade började de prata normalt. Det jag störde mig lite på dock var att ibland när någon sa ett ord jag inte förstog och jag sa "I don't understand eller "I have no idea what you just said" pratade de långsammare så att jag skulle förstå, vilket såklart inte hjälpte alls eftersom det var ett ORD jag inte förstog vad de betydde och då hjälper det ju såklart inte om de pratar långsammare. De lärde sig efter ett tag och jag började också istället fråga specifikt "What does that word mean?" eller något sånt.

Det viktigaste är att du frågar! Det är ingen som kommer tycka du är dum som inte förstår, de tycker redan det är coolt att du kan ett annat språk helt flytande och hjälper dig mer än gärna förklara vad något betyder eller hur något i USA funkar. 

Är high school likt de man ser på film, eller är det stor skillnad?
Min high school var väldigt liten, ca. 300 elever, så det var inte så väldigt mycket high school spirit som i alla filmer, mest för att alla kände alla och stog varandra väldigt nära så det fanns inga "gäng", dvs, tönterna, de populära, fotbollskillarna osv. Det fanns såklart sporter och så så det var väldigt coolt. Det som var school spirit för mig var hur mycket alla engagerade sig i skolan. Vi hade en massa roliga dagar som eleverna ordnade och de flesta spelade någon sport eller var med i någon klubb, så många stannade kvar på skolan till 6-7 på kvällen. Det är också väldigt roligt att gå och kolla på matcherna och se hur mycket skolan supportar deras skollag. Jag tycker definitivt att den svenska skolan borde vara lite mer som USA's, alltså ha lite mer school spirit!

Hur gick det med ditt springande?
Om du menar i track så gick det bra. Visst, jag var absolut inte den bästa, men jag gjorde framsteg och jag fick lite motion vilket var det viktigaste för mig.

Jag fundera på att bli utbytesstudent om några år, men är väldigt blyg, tror du att jag skulle klara mig ändå?
ÅK! Du kommer aboslut klara dig! Det spelar ingen roll att du är blyg, du kommer få en upplevelse som du kommer komma ihåg för livet. Jag lovar dig att i slutet av året kommer din blyghet vara borta. Om du har chansen så tycker jag absolut att du ska åka! Jag hade det bästa året i mitt liv, det är värt att ta chansen!
 
Fick du hjälpa till mycket me djuren och med hästarna?
Nja. Hade som "chore" att mata hundarna varje dag klockan fem, men eftersom jag nästan aldrig var hemma då blev det inte nått mer med det... Hade ju track till sex och om jag inte gjorde det var jag med kompisar. De skötte om resten av djuren, dvs. de fyra hästarna, två getterna, två hundarna, två kaninerna och de två katterna. Fick även göra andra saker någon gång ibland som att ta ur diskmaskinen, diska och laga mat.

Hur var det att gå i en ganska liten skola?
Underbart! Alla vet precis vem du är och det är lätt att få vänner. Du får lära känna alla dina lärare och det är helt enkelt bäst! Jag säger inte att det är dåligt att gå i en stor skola, men vad jag har hört är det lite svårare att få vänner pga att du försvinner lite i mängden. Vissa personer kom fram till mig och pratade och visste tillochmed vad jag hette medans jag inte hade någon aning om vem de var! Men det var bara roligt, jag njöt!

Hur funkar det med kurser man väljer i skolan?
Jag gick till våran councelor några dagar innan skolan började och fick välja vilka klasser jag ville läsa. Sedan fick jag mitt schema första dagen och det var ju inte alls de kurser jag hade valt. Jag gick till the office och fick ändra en massa, men det var mest på grund av att jag var utbytesstudent tror jag, jag ändrade nästan hela mitt schema, de flesta fick bara ändra en eller två klasser. Jag antar att de ville ha klasser jag tyckte om :)

Hur funkade det innan du reste iväg, fick du gå på interjuver och hur blev du "förberedd"?
Jag reser med YFU och först fick jag skicka in en intresseanmälan och sedan kom det några och intervjuade mig. Det var inte alls farligt, de frågade mest om jag var redo för bo i alla typer av familjer, varför jag ville åka osv. Sedan var jag på ett förberedelseläger i Stockholm där alla utbytesstudenter som skulle åka var. Där fick man tips och råd och man fick prata med både de som skulle åka och de som varit iväg. Det var väldigt intressant och givande. 

Ska du fortsätta blogga här nu under sommaren och efter USA? Vill gärna fortsätta läsa din blogg! (:
Tack :) Ja, jag kommer förmomdligen fortsätta blogga om hur det går efter USA. Hur det går i processen att komma hem liksom.
 
Vad var värst, att lämna Sverige eller att lämna USA?
Läman USA. No doubt. Att lämna Sverige var otroligt jobbigt, men jag visste att jag skulle komma tillbaka och att min familj skulle vara kvar och där för mig. När jag lämnade USA visste jag att även om jag kom tillbaka skulle ingenting vara som det varit. Jag skulle inte gå i skolan, inte bo hos min värdfamilj och alla seniors jag lärt känna skulle vara iväg på college. Vissa personer jag lärt känna skulle jag aldrig se igen. Jag har skaffat vänner och minnen för livet och jag har aldrig ångrat en sekund att jag åkte.

Jag kommer definitivt hålla kontakten med mina bästa vänner där och min pojkvän såklart, men det är tungt att inte veta när jag kommer se dem igen. Jag sparar pengar just och jag hoppas jag får ett jobb så jag snart kan åka och hälsa på. Sedan har jag och en av mina amerikanska kompisar lite planer för nästa sommar, men avslöjar dem inte nu ;) 

Hur känns det att komma hem efter ett år i USA?
Det känns bra. Väldigt ovant, men det känns väldigt bra att kunna göra vad man vill och kunna ta sig var man vill - UTAN bil. Känns otroligt skönt att kunna kontrollera vad man gör själv utan att vara beroende av skjuts.

Kommer du att åka tillbaks dit?
Absolut. Så fort jag kan. Nej, men jag ska såklart åka tillbaka och hälsa på så fort jag kan, min pojkvän bor ju där :)

Vad ska du göra i sommar då?
Har inga speciella planer. Ska umgås mycket med familj och vänner nu när jag varit borta ett år. Ska försöka få ett jobb också.

Fick du några kulturkrockar, om ja, i sånna fall vad?
Många! Haha, nej men bara små saker som att man oftast inte tar av sig skorna när man går in, heltäckningsmatta överallt, att de äter enorma frukostar, ALLA har hundar, att komma försent i skolan var otänkbart, säga pledge of allegiance varje morgon i skolan, alla vänner har bil...Finns säkert fler saker men det är de jag kommer på nu.
 
Vilka stater har du besökt?
Jag hälsade på Cecilia i Arizona och min värdmamma och syster campade i Utah. Åkte även på en resa YFU ordnade till Hawaii.

Vilka stater vill du åka till som du aldrig fick tid att göra under ditt utbytesår?
Jag hade jättegärna velat sett Californien eller någon stat på östkusten, typ New York. Skulle vara coolt att se det omtalade Texas också. Kanske nästa gång ;)
 
Vad har varit roligaste med ditt år och tråkigaste?
Det roligaste har varit allt jag gjort med mina vänner och alla nya och roliga människor jag träffat. Alla upplevelser jag haft är mer än jag någonsin trodde var möjligt. Det tråkigaste var nog de gånger jag hade hemlängtan och min drama klass i skolan haha. Min drama klass skulle vara med en superbra lärare som heter Ralph, men han kunde inte i sista stund pga. andra klasser han var tvungen att lära ut, så vi fick Mrs. Wright = Mardröm. Hon var helt enkelt korkad, kunde ingenting om ämnet och vi fick göra löjliga lekar. Hon hade också ett skratt som fick håret att resa sig på armarna. Ugh. Aldrig mer, känns otroligt skönt haha.

Jag undrar hur du gör med gymnasium och sånt här hemma i Sverige?
Jag måste "gå om" ett år som man säger. Jag gick ju junior year i USA (mitt andra år här), men eftersom jag inte tog samma kurser som jag skulle tagit här i Sverige måste jag gå om. Jag börjar alltså andra året till hösten, med de som är ett år yngre, 94:orna. Det känns tugnt att gå ett extra år och se alla sina klasskompisar ta studenten när man själv har ett år kvar, men det är såååå värt det. I wouldn't take back my year for the world.

Hur gjorde du efter nian och kommer du ta studenten?
Jag gick vidare till gymnasiet som vanligt och gick ut mitt första år innan jag åker iväg. Ja, jag kommer ta studenten ett år senare bara. Class of 2013 haha.

Puh, det var alla frågor tror jag. Som jag sa, feel free to ask more questions!

Ha en bra helg allihopa och tack för att ni läser min blogg!

Känslokaos

Går ej att beskriva hur det känns att komma hem forutom känslokaos. Hade fått en fråga om jag inte kunde ha frågestund och visst kan jag ha det. Fråga vad ni vill :)

FRÅGESTUND

Hemma

Är i Sverige igen. Att lämna USA var det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Lämna alla som jag älskar, lämna livet som jag levt i ett år och avsluta mitt år som utbytesstudent. Jag grät i princip ett dygn i sträck. Hade underbara vänner som följde med mig till flygplatsen klockan sju på morgonen för att vinka hej då. Grät på flygplatsen och tårarna slutade inte rinna förän flera timmar senare. Mannen som kollade mitt boardingpass i Aspen kollade på mig och sa: "Don't cry, it can't be that bad". Jag nickade och sa thank you men inom mig tänkte jag att jo, det kan visst kännas såhär dåligt.

Efter en otroligt jobbig hemresa med många timmar i ett flygplan kom jag äntligen hem. På flygplatsen i Umeå stog mig underbara familj med en skylt där det stog Välkommen hem My. Där stog hela familjen plus en av mina bästa kompisar och hennes pappa. Det var en underbar och konstig känsla att se alla igen. Min väskor kom fram och fick ta i med alla mina krafter för att lyfta ner dem från bandet, 23 kilo var för de två stora resväskor jag hade!

Väl hemma var det underligt. Jag la märke till saker som jag inte gjort förut. Som att regestreringsnummret på bilregistreringsskyltarna är väldligt stora jämfört med Colorados, lysknapparna släcks åt fel håll, handfaten är så låga, bilarna är så små, man äter middag på bestämda tider, luften är väldigt fuktig och texten som översätter engelska program är bara irriterande eftersom de översätter fel.

Även fast det var mycket som var annorlunda var ändå mycket precis som jag lämnade det. Det känns skönt att vara hemma, men det känns konstigt att allt står kvar precis som man lämnade det. Jag har utvecklats så otroligt som person så det känns som att allt ska vara så annorlunda. Det känns nästan som att jag vuxit ur staden jag lämnade för ett år sen. Jag kan knappt tro att jag är hemma. Det känns så himla overkligt. Min hjärna är fortfarande i USA och jag tänker fortfarande på engelska. Men detta ska nog gå bra, jag behöver bara tid.

Fått lite frågor också. Några frågade hur det kommer bli mellan mig och min pojkvän. Det var såklart svårast att lämna honom och jag saknar honom så enormt och tänker på honom varje sekund. Vi ska iallafall stanna tillsammans och han ska försöka komma och hälsa på i slutet av denna sommar =D


I love you

2 dagar kvar

Panik. Så mycket som måste fixas och så många som jag måste hinna säga hej då till. Som ni förstår kommer bloggen lite i andra hand nu när jag har fullt upp. Ska försöka blogga en gång till innan jag lämnar Carbondale, Colorado, USA.

Rodeo

Har varit på en äkta rodeo! Var på en några dagar efter att jag först kom hit, men det var den sista för året och nu kör de igång igen! I min lilla by är detta the place to be varje torsdagskväll hela sommaren. Även om man inte gillar rodeo så går de flesta dit för att socialize, träffa kompisar och så.

Sista lördagen i USA. Åker hem på torsdag. Känns väldigt konstigt och jag tror inte jag insett än att jag faktiskt ska åka hem snart. Det känns så overkligt. Det ska bli jätteskönt att komma hem och träffa alla och verkligen känna sig hemma, men samtidigt kommer det bli sjukt jobbigt att lämna allt och alla här. Jag kommer sakna det så fruktansvärt mycket!


Feenagh, Julia, Jag, Hailey, Mia och Sheija

Himlen var vacker den kvällen
 
Äkta cowboys

I love you


We're gonna save the world tonight

Har haft ännu en underbar dag. Skolan var seg, är extremt skoltrött och vill att skolan ska vara över. Har två finals kvar sen är jag done! Skoltimmarna sniglar sig fram dock..Utan alla seniors i skolan blir det rätt tomt.

Hade Track Team Dinner ikväll och vi fick diplom och åt god mat. Och vet ni vad? Jag lettered!!! Det betyder att man var så bra i sin sport att man kan beställa en läderjacka (letterman jacket)! Tyvärr så är jackan väldigt dyr (230 dollar) så får se om jag köper den...

Kan inte fatta att det är 15 dagar tills jag åker hem. Det var ju nyss jag steg av planet! Galet..


Jag kommer sakna lilla Carbondale

Tid i Carbondale, Colorado

dagar sen USA

bloglovin



Hej och välkommen till min blogg! Jag heter My Erixon och ska åka som utbytesstudent ett år, 2010/11, till Carbondale, Colorado, med YFU! Jag är 17 år (1993) och läser samhällsprogrammet på Umeå Internationella Gymnasium. I denna blogg skriver jag om mina förberedelser inför året på andra sidan Atlanten, men planerar även att fortsätta skriva om mitt liv i USA när jag är där.