My

Från och med nu har jag bestämt att jag ska försöka uppdatera oftare. Jag har varit lite slarving men nu ska jag skärpa mig! Jag hinner ju inte skriva allt som jag gör! Jag har tillexempel helt glömt bort att skriva att jag var på Umeå Open!

Gulliga Filippa hade en extra biljett som jag fick för mer än halva priset så vi bestämmde oss för att gå på lördagskvällen.  Först såg vi ett band som heter Tiger Lou, men ska jag vara ärlig tycker jag att hela deras framträdande lät som en enda låt.


Sedan sprang vi runt i Folkets Hus olika lokaler och tittade på olika artister som en tjej från Danmark, Soundtrack of our lives och Erik Hassle. Jag och Filipa fick världens chock när vi såg hur ful han var! Jag hade trott att han skulle vara en ung och snygg hunk! Istället kon det in, en visserligen ung, men ful rödtott! Trycket framför hans lilla scen var ändå stort och jag knuffades fram och tillbaka som en liten trasa och blev nästan nermosad av några fulla fjortisar. Mitt i kaoset lyckades jag knäppa en bild på honom som jag stolt visade Cecilia sen, hon gillar hans låt Hurtful.


 
Sedan kom gruppen som alla hade väntat på. THE HIVES!
Jag, Filippa och några andra ställde oss så långt fram som möjligt redan 20 minuter innan bandet skulle börja spela. Några minuter innan blev det olidligt. Jag funderade allvarligt på att tränga mig ut genom människohavet och ta lite luft. Jag sammlade kraft och lyckades stå kvar. Alla knuffades och jag kastades åt alla håll. En gång knuffades jag så hårt att jag höll på att ramla handlöst bakåt, men som tur var stod det en räddande ängel bakom mig som puttade upp mig till stående position igen. Jag fick knappt någon luft och det var kokhett. Att jag hade på mig två linnen och en kofta hjälpte knappast. Jag såg hyfsat bra ändå, fem centimeters klackar kan göra underverk.

Så äntligen kom bandet in!
Publiken blev ännu vildare och jag blev nästan mosad. Vi stog packade som sillar och jag fick några armbågar i sidorna då och då. Men det gjorde inte ett skit. Sångaren Howlin' Pelle var underbart rolig och deras låtar var svängiga. Jag hade lyssnat in mig lite innan men det hjälpte inte så mycket ändå. Jag kunde sjunga med i två eller tre låtar, men det gjorde inget, jag kunde hoppa och skrika ändå. Den bästa låten var nog Main Offender, alla i publiken sjöng med, eller inte de dötrista personerna som hade sittplats då. Tick, Tick var också sjukt bra.
Det blev helt enkelt en superkväll, även fast gitarristen skrämmde mig lite. Tack för biljetten, Filippa!

Hoppas ni har det bra!
Kram!