I did it! Jag vågade!

Jag har precis ringt min värdfamilj!!!

Första gången jag försökte ringa kom jag fram till min värdpappas mobil och hans telefonsvarare. Jag var så nervös att jag inte ville lämna ett meddelande utan jag la på så fort jag kunde! Jag insåg sedan att han förmodligen skulle se att jag ringt. Jag kände mig tvungen att ringa upp så jag tog mod till mig igen och ringde upp.

Jag förväntade mig inget svar den här gången eftersom jag kommit till telefonsvararen sist och blev därför förvånad, nervös och lite mållös när jag hör ett svagt 'Hello?' i bakgrunden. Jag presenterade mig (han hörde inte först vem det var, det var ganska dåligt ljud) och vi pratade ganska länge, har ingen aning om exakt hur länge, tappade tidsgreppet helt! I början var båda lite chockade (jag ringde helt utan förvarning) och samtalet gick en aning segt, men när vi väl kom igång gick det hur bra som helst! Han pratade på och var jättetrevlig!

Vi pratade om allt möjligt, om vad vi skulle göra när vi kom dit osv. Vi ska tydligen rida upp i bergen med deras hästar strax efter jag kommit dit! Åh, det kommer bli så häftigt!

Han frågade även hur mitt namn uttalades och att han försökt fråga några svenskar han kände hu det uttalades. När jag sa hur det uttalades lyckades han härma det ganska bra, det lät lite som "Muuuy" (en blandning mellan u och y), så som alla som inte är från Sverige vanligtvis uttalar mitt namn, haha!

Samtalet flöt på och vi avslutade med att han önskade mig trevlig resa och att han var glad att jag ringde!

Jag är så lättad och glad att jag ringde, nu är jag ännu mer excited på att resa!!