Nu är jag i Colorado, USA! Sitter på min säng i mitt nya rum och klockan är åtta på morgonen - kan inte somna om.

Flygresan gick bara bra, den var grymt jobbig, men jag överlevde. Jag klev upp 05.00 för att jag skulle vara på terminalen 3 timmar innan avgång. Jag tyckte det var lite att ta i, men det var faktiskt väldigt skönt att ha så mycket tid, det behövde jag. Jag checkade in väskorna, det var inga problem, jag betalade bara för min övervikt och sen var det klart. Sedan passade jag på att fylla i tullkontrollpappret och 1-94 som jag fått när jag checkade in för att slippa göra det på planet.

Sedan var det dags för säkerhetskontrollen - och det hemska farvälet av familjen. Vi kramades och både jag och dem fick tårar i ögonen, men ingen av oss grät. Det var först när jag gick igenom säkerhetskontrollen och vinkade till dem för sista gången som tårarna föll. Jag grät mer eller mindre ända tills planet gick - folk måste trott jag var konstig, men jag brydde mig faktsikt inte. Det var väldigt jobbigt att säga hej då, men jag kommer se dem igen snart! Saknar er alla!

Väl på planet kändes allt hyfsat bra igen. Då kände jag att jag var på väg. Den flygresan var drygt åtta timmar och planet som visade färden på tvskärmen i sätet framför mig såg ut att stå stilla. Jag roade mig med lite filmer, de hade bra filmer, såg både Shrek och Legally Blond. I slutet pratade jag även med en trevlig kille som hette Trevor som var 18 och bodde i New Jersey. Det var synd att han började prata med mig när vi nästan skulle landa, men han sov typ hela vägen vilket inte jag gjorde. Den flygresan sov jag kanske 10 minuter. Han var iallafall jättetrevlig och han bad om min Facebook, haha. Får se om han kom ihåg vad jag hette ;)

Sedan klev jag av planet och in genom passkontrollen. Den gick jätttebra, det var bara att visa upp pass, papperna jag fyllde i före planet och mitt DS-2019. Jag behövde bara lämna fingeravtryck på en hand.

Sedan hämtade jag ut mina väskor (fick ta i allt jag hade när jag lyfte ner dem från bagagebandet, de vägde drygt 20 kilo var ju!) och gick mot vad jag tror var tullkontrollen. Där var det bara en kille som tog emot mina väskor för att skicka dem vidare, inget mer. Där träffade jag även en annan kille från YFU som skulle till Pittsburgh, förlåt om jag minns fel, men jag tror det var Christoffer.

Vi följdes åt ett tag för att sedan gå mot olika gater. Jag gick igenom ännu en säkerhetskontroll och lyckades hitta min gate. Jag vågade nästan inte röra mig därifrån eftersom jag kanske skulle tappa bort mig så jag höll mig i närheten. Passade på att köpa en youghurt och en smoothie (som var jätteäcklig).

Väl på planet igen var jag verkligen less på att flyga, det var jag egentligen efter de första 2 timmarna på första planet. Den här flygresan till Denver gick nästan långsammare än den till New Jersey, även fast den var hälfen så lång. Jag satt innerst båda flygresorna som jag ville, men ibland önskade jag att jag satt längst ut för det är så pinsamt att be de andra gå upp när man måste på toa. Jag försökte gå så lite som möjligt, hehe.

Framme i Denver var det lätt att hitta min gate, var tvungen att gå genom hela flygplatsen för att komma dit (till gaten) men det var bara skönt, hade ju suttit så länge. Jag trodde att hela Colorado skulle vara bergit, men det visade sig att när jag landade i Denver att det var bara fält där! Hela USA består av fält föressten, såg inget annat under hela flygresan. På flygresan till Aspen såg jag däremot en massa berg och allt var så vackert! Satt vid ett smutsigt flygplansfönster så fick inte med det på bild, men det var verkligen stora och vackra berg, helt annorlunda från hemma! Flygplanet till Aspen var jättelitet och jag fick min plats bredvid en gammal dam som också hade åkt med YFU när hon var i min ålder till Tyskland, visade det sig. Det lönade sig att ha på sig YFU-tröjan iallafall!

Väl framme gick jag in och hämtade mina väskor - men ingen värdfamilj. Visst, vi var 5 minuter tidiga och jag hade inte förväntat mig något stor välkommnande, men jag hade iallafall förväntat mig att de skulle vara där! Så lite besviken blev jag. 5 minuter senare kom de med andan i halsen och det gjorde faktiskt ingenting längre. Huvudsaken att de var där. Jag var konstigt nog inte alls nervös när de kom. Det kändes bara helt naturligt.

Vi gick till bilen som var en sån gigantiskt med flak, helt olik vår lilla Volvo S40 hemma! Det var en kamp att ens komma in i bilen eftersom den var så hög. Vi svängde förbi en mataffär och de köpte lite mat åt mig eftersom jag var hungrig. Bilresan till huset gick bra, samtalen flöt på och de är hur trevliga som helst!

Jag tänkte vänta med att äta min kycklingmacka som de köpt tills jag kom hem, men de sa att jag kunde äta den i bilen - första kulturkrocken. Hemma äter vi ALDRIG mat i bilen, möjligt vis lite godis eller en glass, men annars stannar vi och äter nånstans så det var jättekonstigt.

Det var verkligen vackert att köra vid bergen, speciellt när det nästan var solnedgång. Väl framme vid huset, som låg otroligt vackert till, hälsade jag på min värdmammas mamma och alla djur. Supersöta katter och hundar! Lite ovant med så mycket djur, men jag vänjer mig I guess.

Huset var fint, fast det var finare på utsidan än inne. De har grejer överallt och då menar jag överllt. Alla bordsutor var täckta med grejer och skor låg lite överallt. Jag behövde inte ta av mig skorna när jag kom in sa det, men jag gjorde det ändå, det kändes konstigt annars.

Jag bytte in och pratade och såg lite på tv med familjen innan jag gick och la mig vid nio. Behöver jag säga att jag somnade så fort jag la huvudet på kudden? Hade inte sovit på hela flygresan plus att jag sov typ en timme natten innan den, vilket är nästan två dygn.

Nu måste jag gå upp till de andra som redan är vakna, vi skulle kanske ner till Apsen och sedan kanske shoppa i Gledwood Springs som ligger precis bredvid Carbondale.

Jag vet att många läser min blogg så nu är det faktiskt dags att ni kommenterar! Det är mycket roligare att få kommentarer på det man skriver!

Ska försöka ta mycket bilder idag så ni får se hu vackert det är här.

Ha det bra!