My

Idag satt jag och åt middag med familjen då det ringde på dörren. Det var några barn från gatan som min syster umgås lite med så hon gick och öppnade. De blev besvärliga och ville komma in trots att min syrra sa att de inte fick komma in. Hon sa nej flera gånger och ändå fortsatte de tjaja och nästan pressade sig in genom dörren. Jag kände att nu får det vara nog och gick ut i hallen. För det första blev de helt chockade när de såg mig. Jag sa sedan att:
 -Vi äter faktiskt, ni får gå nu.

De gick blev tysta och genast ut genom dörren och försvann fort som bara den, de såg riktigt rädda ut. Ha, så mycket respekt man har för de äldre. Jag lovar, jag har aldrig känt mig så maktfull förut. Bara mitt appearance i hallen, jag svär, jag glömmer aldrig deras ansikten, och ändå hade jag höjde jag inte ens rösten.